blggenbloggenbloggen

Bloggen är uppe igen, vilket egentligen inte spelar någon roll då jag inte har några som helst läsare, men detta betyder främst att jag ska försöka komma igång med mitt skrivande igen och när jag är rik och berömd så kan jag titta tillbaka på detta och skratta åt min naiva inställning och min hoppfyllda framtidstro.

Fick en plötslig ledig dag och hade tänkt att gå förbi biblioteket och papercut på mariatorget. Jag har insett nu att Papercut är de onödiga inköpens mecka. Jag kan verkligen inte gå in där utan att köpa något som jag egentligen inte behöver. Kom ut med This is Advertising och en nyutgåva av Paris, Texas. Sen ska det betalas resa till göteborg, leksand och marocko. Hur ska detta gå ihop?

Tråkig text, får återkomma med något mer välformulerat.

never forget

audrey

Skulle inte det mesta i livet bara vara mycket lättare om man var Audrey Hepburn?

guldlejonet

an affair to remember

I hate it when you're with MC Hammer and he doesn't let you touch anything

Skrattade så jag dog

You've got mail!

Har just sätt den fantastiska filmen You've Got Mail för hundrade gången och grät mig igenom halva filmen. Varför gråter jag bara till töntiga romantiska komedier och inte till äkta tragedier, som när mamman dör i cancer i I Taket Lyser Stjärnorna (det berörde mig inte ett dugg). Men när en ung (och förvånansvärt snygg) Tom Hanks bekänner sin äkta och dolda kärlek för Meg Ryan så bölar jag som ett litet barn. Det är tragiskt hur min smak för film, drama och romantik bara blir sämre och sämre. Finns det någon hjälp att få? Eller är detta bara början på den långa resa som kommer att göra mig till en bitter, känslokall och levnadstrött människa när jag börjar närma mig åldern då jag inte längre har min skönhet och ungdomlighet att falla tillbaka på?

En annan sak som fångade min uppmärksamhet under de 119 minuter av total lycka (nej, jag överdriver aldrig) som jag nyss upplevde var Meg Ryans sick-sack-bena. När hade man det egentligen? Känndes som om det var en väldigt kort period under det sena 90-talet. Det är lite synd att jag har för ful frisyr för att kunna återskapa detta fantastiska hårmode. Ska dock försöka imorgon, hoppas att det inte ser alltför

konstigt ut.

anledningen till att jag har humörsvängningar är att jag har MENS!!!!

Första inlägget, har startat en blogg med kanske lite för höga förhoppningar om min egen humor samt berättarförmåga. Dessutom så har jag en ny kamera och hoppas att kunna lägga upp bilder och sådant lite varje dag, att jag sedan helt saknar kompetens inom det fotografiska området är ett senare problem.

Återkommer med intressantare inlägg någon gång senare.

xoxo